Action i Grimsöskogarna – rådjurskid i studie om fästingsjukdomar

Text: Anna Lundmark Publicerad: 23 juni 2015
Veckorna runt midsommar är intensiva för ”killing-gänget” i Grimsö. Åtta personer märker, väger och mäter rådjurskid (eller killingar) hela dagarna. De tar också blodprov och samlar fästingar på djuren.

På kvällarna smyger de på getterna för att se om de fortfarande är tjocka eller om det har fötts nya kid. Uppgifterna används till en långtidsstudie om fästingspridda sjukdomar och däggdjur.

Madeleine Christensson, forskarassistent på institutionen för ekologi, Grimsö forskningsstation, jobbar med projektet för andra året.
Madeleine Christensson, forskarassistent på institutionen för ekologi vid Grimsö forskningsstation, jobbar med projektet för andra året.

– Kidet ligger 213 meter in, säger Madeleine Christensson som håller pejlingutrustningen över huvudet.

Vi går in över liljekonvaljerna som doftar skolavslutning och vidare genom blåbärsriset. Kidet har ett halsband som sänder signaler och Madeleine lyssnar hela tiden för att försöka bestämma var det håller hus. Det är andra året hon arbetar med detta projekt som leds av Petter Kjellander, vid institutionen för ekologi, Grimsö forskningsstation. Till sin hjälp har de sju studenter och praktikanter som sommarjobbar inom projektet.

– Det är svårt att få signal när det är så kuperat. Vi åker vidare så länge, säger Madeleine när vi har kommit fram till en liten tjärn som glittrar mellan granarna.

Nästa kid har vi större tur med. Vi hör geten skälla på myren och där – bland blommande skvattram – ligger ett kid. Det har inte fått något namn ännu men det ska döpas efter en disneyfigur på X. I skogarna runt Grimsö finns redan Belle, Cinderella och Aladdin.

Fästingburna sjukdomar

Tor Svenungsson håller kidet i knäet när Madeleine tar blodprov på det. Blodproverna ska sedan skickas i väg för analys av sjukdomar. De tar också tempen på rådjuren. Projektet går ut på att förstå de vilda djurens betydelse för spridningen av fästingburna sjukdomar (TBE, Borrelia, Anaplasma).

Under de senaste 20 åren har dessa sjukdomar ökat i Sverige. Under samma tid verkar fästingar ha blivit fler och brett ut sig över ett större område. Det kan bero på klimatförändringar men också på att de sprids av rådjur och andra vilda däggdjur.

Förutom rådjuren ingår också data från sorkar, andra gnagare och näbbmöss i projektet. Teamet plockar fästingar från både sorkar och rådjurskid och flaggar också efter dessa blodsugare genom att dra ett vitt tygstycke genom vegetationen. Samma moment görs i Bogesund utanför Vaxholm av ett annat team.

Ungt internationellt team

Medan Madeleine arbetar med kidet går de övriga runt och letar efter syskon. Teamet i år består av unga människor från Holland, Tyskland, Spanien, Italien, Frankrike, USA och Sverige.

Margerita ”Maggie” Wilson hittade till Grimsö eftersom en av hennes kompisar träffade Petter Kjellanders postdoc. Hon sommarjobbar nu här för att få erfarenhet av fältarbete och kommer att fortsätta följa projektet eftersom hon är nyfiken på resultatet.

Margerita ”Maggie” Wilson hittade till Grimsö eftersom en av hennes kompisar träffade Petter Kjellanders postdoc. Hon sommarjobbar nu här för att få erfarenhet av fältarbete och kommer att fortsätta följa projektet eftersom hon är nyfiken på resultatet.

– Det roligaste är att fånga och ta prover på kiden men det är också intressant att art- och könsbestämma fästingar, säger Maggie Wilson som läser en viltförvaltningsutbildning i Holland och är här för att få erfarenhet av fältarbete.

Vi hittar inga syskon på den här platsen utan klafsar tillbaka genom myren. I bilen på vägen till nästa ställe berättar Madeleine att vi bara vet en sak om kidet som vi är på väg till.

– Det har en arg mamma. Hon var så närgången att hon som var här och märkte det inte ens hann kontrollera vilket kön det var.

Långa dagar

Denna gång hamnar vi mitt i en vall och vadar igenom midjehögt timotej. Madeleine hittar kidet ganska snabbt men det smiter i väg. Vi ser hur det hoppar genom vallen på de böljande rörelserna i gräset innan det blir infångat igen. Samtidigt ramlar Alessandra Giunta nästan på ett annat kid som ligger väl dolt i gräset. Hon reagerar snabbt och tillsammans med två andra tjejer fångar hon in det några meter längre bort.

När Madeleine och de andra är klara med de två infångade kiden är klockan är nästan sju även om solen fortfarande är skarp. Det innebär inte att arbetsdagen är över. De måste hitta kidet i det kuperade området med de knepiga signalerna också. Och några i teamet ska smyga på en rådjursget där gps-signalerna ger ett kluster, det vill säga hon rör sig inom ett litet område vilket kan tyda på att hon fått killingar.

– Det är långa dagar. Klart att man kan bli trött och känna sig omotiverad ibland när man inte hittar kiden men så hittar man det och plötsligt fylls man av energi igen, säger Madeleine.

Riskområden

Labbanalyserna från 2013 års prover (flera tusen) är i princip klara och de spännande resultaten ska snart publiceras. Ett par iakttagelser är att det är mer än 100 gånger större risk att få en fästing på Bogesund än på Grimsö och att 20-35 procent av alla fästingar från vegetationen bär på borreliabakterier. Nu återstår dock att undersöka hur de olika värddjuren (rådjur och gnagare) påverkar dessa siffror.

Summary in English

Action in the Grimsö forests – fawns in study on tick-borne diseases

The weeks around Midsummer are intense for the Grimsö team of eight who spend their days tagging, weighing and measuring fawns. The also take blood samples and collect ticks from the animals.

In the evenings, they spy on the does to see if they are still expecting, or if new fawns have been born. The data is used for a long-term study on tick-borne diseases and mammals.

– The fawn is 213 metres away, says Madeleine Christensson, who is holding the detection equipment over her head.

We cross the glade of lilies of the valley and continue through the bilberry shrubs. The fawn is wearing a necklace transmitting signals, and Madeleine is constantly listening to try and fix its location. This is her second year on the project, which is led by Petter Kjellander at the Department of Ecology, Grimsö research station. An additional seven students are also part of the project team.

– It’s difficult to pick up a signal when it’s so hilly. We’ll move on for now, says Madeleine as we reach a small, glittering lake among the spruces.

We have more luck with the next fawn. We can hear the doe barking from the bog, and there – amidst flowering marsh tea – is a fawn. This one has no name yet, but will be named after a Disney character beginning with X. The forests around Grimsö are already home to Belle, Cinderella and Aladdin.

Tick-borne diseases

Tor Svenungsson holds the fawn on his lap as Madeleine takes a blood sample which will later be sent for analysis. They also take the temperature of the deer. The aim of the project is to understand how wild animals contribute to the spread of tick-borne diseases such as TBE, Lyme disease and anaplasmosis.

The last 20 years have seen an increase in these diseases in Sweden. During the same period, the number of ticks seems to have increased as well, and they can now be found over a wider area. This could be due to climate change, but also because they are spread by deer and other wild mammals.

In addition to deer, the project collects data from field-mice, other rodents and shrews. The team collects ticks by picking them from field-mice and fawns, and also by pulling a large piece of white cloth through the vegetation. The same is done in Bogesund outside Vaxholm by another team.

A young, international team

While Madeleine is busy with the fawn, the others search for siblings. This year the team consists of young people from the Netherlands, Germany, Spain, Italy, France, the US and Sweden.

– The most fun part is catching the fawns and taking samples from them, but identifying the species and sex of ticks is also interesting, says Maggie Wilson. She is studying wildlife management in the Netherlands, and is in Sweden to get field work experience.

We do not find any siblings, and return squelching through the bog. In the car, on our way to the next stop, Madeleine explains that we know only one thing about the fawn we are on our way to see.

– It has a very angry mummy. She was so obtrusive that the colleague who was tagging the fawn didn’t even have the time to check what sex it was!

Long days

This time, we end up in a field and wade through waist-high grass. Madeleine finds the fawn fairly quickly, but it escapes. We can follow its way through the fields by watching the billowing movement of the grass, before it is caught again. At the same time, Alessandra Giunta almost stumbles over another fawn well hidden in the grass. She reacts quickly, and together with two other students, she manages to catch it a few metres away.

When Madeleine and her colleagues have finished and the fawns have been released, it is past seven in the evening but the sun is still bright. The working days is not yet over. They still have to find the fawn in the hilly area where they had problems with the detecting signals. And some team members will be keeping an eye on a doe whose gps signals appear as a cluster, indicating that she is moving within a very small area. This may mean that she has birthed.

– We have long days. Of course you get tired, and sometimes you lack motivation when you can’t find the fawns, but then you find one and suddenly you feel full of energy again, says Madeleine.

Risk areas

The analyses of the samples from 2013 (several thousand) are more or less finished, and the exciting findings will soon be published. Among the observations made are the following: You are 100 times more likely to get a tick in Bogesund than in Grimsö, and 20–35 per cent of all ticks collected from vegetation carry Borrelia. What we still have to find out is how different host animals (deer and rodents) affect these figures.

23 juni 2015 4
Möjligheter i brandens fotspår

Möjligheter i brandens fotspår

Möjligheter I september för tre år sedan var branden i Västmanland fortfarande inte helt släckt. En person hade omkommit och många hade drabbats, fysiskt, personligt och ekonomiskt, sedan dagen i slutet av juli då en gnista från en skogsmaskin startade den största skogsbranden i Sverige i mannaminne. Nu, några år senare, går det trots allt att summera ihop en hel del positiva effekter av det som till en början inte kunde ses på något annat sätt än en katastrof. Området är numera en unik resurs för forskning och den speciella miljön lockar årligen mängder av turister.
15 september 2017

Twitter

Hållbart gösfiske i fler stora sjöar https://t.co/sjba66mGjA @_SLU via Twitter 10 timmar sedan
Landsbygdsomvandling och urbanisering i fokus på internationell SLU-konferens https://t.co/JDpVYyTGGE https://t.co/3JdMVIejc6 @_SLU via Twitter 10 timmar sedan
"Fortlöpande miljöanalys-bara på SLU" Anders Nilsson och Mårten Carlsson berättar om SLU:s historia och uppdrag i A… https://t.co/3FFZ3DCDy1 @_SLU via Twitter 1 dagar sedan
Kompetenscentrum för växtförädling ska bildas vid SLU https://t.co/OwR3G9dd0T @_SLU via Twitter 6 dagar sedan
"Att dela sina bästa idéer med sina kollegor måste vara meningen med ett universitet". Intressant paneldiskussion i… https://t.co/FoZw1qk47A @_SLU via Twitter 7 dagar sedan
@ncklsbrgmn @_SLU via Twitter 7 dagar sedan