En feminist som känner starkt för landsbygden
Seema Arora-Jonsson. Foto: Lucy Kibwota

En feminist som känner starkt för landsbygden

Text: Lucy Kibwota Publicerad: 3 september 2018
Etnicitet, kön och klass, det är viktiga frågor för Seema Arora-Jonsson, professor i landsbygdsutveckling med fokus på landsbygds- och miljöstudier.

Som dotter till en diplomat är det naturligt för Seema att ha rest och bott i många länder, som Ryssland, Nepal, Polen, Etiopien och Pakistan. Hon är född i Moskva och är svensk och indisk medborgare.

Kvinnohistoria

På 1990-talet började Seema studera Indiens nutida historia och arvet efter Gandhis frihetsrörelse på den indiska landsbygden. Ett av dessa arv var de icke-statliga organisationerna (NGO, Non-Governmental Organizations) som arbetade med bybor ute i landet för att bygga upp landsbygden. Det var då Seema blev intresserad av jordbruks- och skogsfrågor.
– Under det sena 1900-talet fanns det fortfarande kvinnor vid liv som hade deltagit i den indiska frihetsrörelsen mot brittisk kolonialism. Indien blev självständigt 1947. Jag fann att kvinnorna varit mycket viktiga i frigörelsekampen. Så varför saknades de i historien?

– Den historia som vi lär oss i skolan tenderar att fokusera på män, eller den gjorde det på 1990-talet. Om du tänker på den indiska frihetsrörelsen, till exempel, blir det en uppradning av män. Det saknades en historieskrivning om de kvinnor som spelade en viktig roll i kampen.

Skillnaden mellan kvinnogrupper i Sverige och Indien

Fortfarande fokuserad på frågor om genus och makt i naturresursförvaltning, genomförde Seema under sitt doktorandarbete vid SLU en jämförande studie av landsbygdsutveckling i Sverige och Indien. Denna gång om vad som händer när kvinnor kommer samman och arbetar för skogsfrågor. I de här två fallen fann Seema att även om svenska kvinnor var mer jämställda, de hade rättigheter, utbildning och en levnadsstandard som de indiska kvinnorna inte hade, var det svårare för dem än för kvinnorna i Indien att organisera sig och ställa krav gentemot byföreningar.

– När kvinnorna försökte organisera sig i Sverige blev det en motreaktion från manligt håll, de ifrågasatte om kvinnorna behövde en egen grupp, det fanns ju redan könsneutrala föreningar och de var ju jämställda. Kvinnorna tyckte dock att de inte fick plats och gehör i befintliga föreningar.

I Indien medgav man dock att den offentliga sfären var männens värld och förståelse fanns för ojämlikheter. Seema menar att det var lättare för kvinnorna att göra anspråk och handla för sin egen grupp i Indien än det var i Sverige. I Sverige kom antaganden att man var jämställd i vägen för att ta upp problem kring diskriminering.

– På ett sätt var kommittéerna mer stöttande i Indien när det gällde krav från kvinnorna. För att jord- och skogsbruk ska vara hållbart i längden måste det ske genom en sorts demokratiskt beslutsfattande som involverar de som är berörda säger Seema.

Jämställdhet och genusforskning

Seema tror inte att det spelar någon roll om det är kvinnor eller män som arbetar för jämställdhet så länge man är villig att ändra inställningen till kön.
– Många insatser har gjorts för att göra män mer involverade i jämställdhetsarbete. Ibland kan det vara lite ironiskt, ett exempel är när en institution vid ett lärosäte skulle rekrytera personer till jämställdhetsforskning. Männen hade tillträde om de bara var intresserade, även om de inte hade tidigare erfarenhet av forskningsfältet medan kvinnorna som sökte var tvungna att vara dokumenterat duktiga på jämställdhetsforskning.

Varför tror du att kvinnor är i majoritet i genusforskningen?

– Jag antar att kvinnor forskar i ämnet om de själva har upplevt utanförskap eller diskriminering. De kan känna mer för ämnet än någon som inte har upplevt det på samma sätt.

Möjligheter, genus och miljö

Just nu studerar Seema vad som händer i landsbygdssamhällen när nyanlända kommer till Sverige och de nyanländas möjlighet att vara en del av en gemensam landsbygdsutveckling.

– Jag forskar också kring civila samhället och den nya landsbygdspolitiken på landsbygden där föreningar förväntas ta över många uppgifter som tidigare tillhandahållits av myndigheterna.
Ett annat område är svensk miljöpolicy, varför svensk inhemsk miljö- och naturvårdspolitik verkar skilja sig åt från Sveriges miljöpolitik utomlands (genom Sida projekt) i hur mycket man uppmärksammar och behandlar demokratifrågor som genus och folkligt deltagande. Sida-projekt brukar betona vikten av genus och lokalt deltagande i naturresursförvaltning. Detta saknas i Sverige. Är det så att inhemska genusfrågor inte är intressanta då problemet med jämställdhet ”redan är löst” i Sverige eller tar man itu med problemen på olika sätt beroende på vilket land det handlar om? Eller är det helt enkelt lättare att berätta för andra (länder i syd) hur man ska hantera svårlösliga problem?

– Tillsammans med min doktorand arbetar jag också med ett projekt om gruvdrift i Sverige och Kanada för att undersöka hur nya aktörer, kapital- och materialflöden leder till en omstrukturering av landsbygden och nya styrningsstrukturer och praxis. Jag studerar också hur relationen mellan stat och medborgare, själva medborgarskapet, förändras pga. resursutvinningsprocesser.

Vad är ditt drömprojekt?

– Jag skulle vilja sätta ihop ett transnationellt program där samhälls- och naturvetare tillsammans studerar hur vi kan leva hållbart i vår nu ”hyperglobaliserade värld”. Det innebär att studera hur natur och kultur går hand i hand i olika delar av världen, men också de kopplingar som länkar samman världen genom handel, EU och internationell policy-arbete, migration, mat, kultur osv. Att förstå hur platser som även om de är långt borta har en effekt på vår miljö och hur folk förhåller sig till naturen.

– Landsbygden är central för vad som händer i världen. Här produceras råmaterial, energi, mat och mycket mer som är vilket är viktigt för världens överlevnad. Om människor inte är en del av diskussionen om hållbarhet, blir det aldrig några hållbara samhällen!

Summary in English

A feminist with a passion for the rural

Seema Arora-Jonsson, Professor of Rural Development focuses on environmental governance and rural change where themes such as ethnicity, gender and class in her research are central.

Seema Arora-Jonsson is the daughter of a diplomat, which means that she has travelled and lived in many countries around the world from a young age such as Nepal, Poland, Ethiopia and Pakistan. She was born in Moscow and has Swedish and Indian nationality.

Women’s histories

As a history student at University in the 1990s, Seema decided that she wanted to study contemporary history and the legacy left by the Gandhian movement in the countryside in India. One of those legacies were the non-governmental organisations (NGO’s) that worked with rural communities to protect their environments and work towards justice for marginalized peoples. It was then that she became interested in questions about land and forests. At the time (1992-1995) there were still women alive that had taken part in the Indian freedom movement that led to its independence in 1947. Seema found that women were deeply engaged in struggles for country’s emancipation even from otherwise conservative groups where women were not meant to come on to the streets and protest and organize. So why were they missing in mainstream history-writing?

– The history we learn in schools tends to be about men, or it did at that time. For example, when we read about the Indian independence movement it was a long line- up of men with one or two women mentioned here and there. But there were at that time still women alive who had taken active part in the movement. And there was no proper history about these women.

Women’s environmental activism in Sweden and India

Still focusing on questions of gender and power, as a doctoral student, Seema decided to do a comparative study of local forest governance in Sweden and India. This time it was about what happens when women come together and work for equality in contexts of forest governance. Seema found that the women’s group she worked with in Sweden, although more empowered in that they had jobs outside the home and education, had a more difficult time in organising themselves and making demands that concerned them as a group than it was for the women in the Indian villages.

– When the women in Sweden tried to organise themselves in their own group to take up issues that concerned them, there was a backlash. They were told, why do you need a separate group, we already have committees that are neutral, for both men and women.

There was a strong belief that they already had reached gender equality in Sweden and that inequalities did not really exist, although many women complained about male domination in the village and forestry associations. In India, both men and women acknowledged that it was a man’s world. This made it somewhat easier for the women’s collective to make claims and take action for their needs in India than it was for the collective in Sweden – even, though as a whole, the Swedish women as individuals were better off in many ways.

– In a sense the mainstream committees were much more supportive in India.

For agriculture and forestry to be sustainable in the long run everyone needs to be involved, there needs to some sort of democratic decision-making.

Do you have any suggestions to get more men involved with gender equality?

– I don’t think it matters if they are women or men working for equality, as long as they want to do something about social inequalities. There have been efforts to get men more involved in gender which can sometimes be somewhat paradoxical. For example, at one point an institution tried actively to recruit men to do research in gender. While that was a good initiative, the result was that men were taken in for those researcher positions if they were interested in gender studies. They did not need to have prior experience or courses in gender studies. For women applying for those positions however, the conditions were much more rigorous. They needed to show much more than interest.

Why do you think that there is such a majority of women in the gender study field?

– I suppose one of the reasons is because women have experienced discrimination. They can feel more for the subject than someone who hasn’t experienced it in the same way.

Rural development and gender equality

What are you working on right now?

– I am currently working on what happens in rural areas when newcomers to rural areas and settle down and the opportunities for rural development. I am also working on the rural development programs, in particular how the civil society in rural areas has taken over a great deal of service provisioning and the implications of that for rural democracy.

Another area that she is working within is Swedish environmental policy. Swedish development cooperation has led the way in spearheading gender equality and people’s participation in its environmental policies in international settings. Domestic environment policies in Sweden, on the other hand, have had little in the way of a gender or participation perspective. By contrasting domestic environmental policy-making and practice with development aid policy, she examines this paradox and theorizes the different influences and political and moral assumptions that shape policy with regard to democratic decision-making. She analyses why and how issues of gender and participation are framed differently by civil servants in different Swedish government organizations and the implications of this for sustainable development and environmental governance.

– Together with a doctoral student, I am also working on a project on how resource extraction in Northern Sweden and Canada are restructuring rural areas and producing new forms of everyday governance. Such resource initiatives are also changing the terms of everyday citizenship of people living in rural areas and I study these changing relations between the state and rural lives.

Dream project

As a dream project Seema would like to put together a transnational programme where along with social and natural scientists’ working in different parts of the world, they would study what sustainability means in our now “hyper globalised” world. That means specifically studying how nature and cultures work hand in hand in particular places but also how what is happening in specific places is actually linked to other places (and nature-cultures) through the movement of food, goods and finance, policy making at different levels (EU, international), migration etc. Even though they may be far away, these places around the world have an effect on the environment we have here and our relations to nature in Sweden.

– Rural areas are in the centre of what’s happening in the world. They produce raw materials and are central to the world economy. If people are not a part of thinking about sustainability there will never be sustainability.

3 september 2018 2

Twitter

Penningregn över innovatörer! https://t.co/3SDdZFXtfM https://t.co/4vqklvMz0G @_SLU via Twitter 2 dagar sedan
Smedjeveckan - populärvetenskap vid SLU i Skara https://t.co/n51S8Xm46I https://t.co/maSh9Rnbzl @_SLU via Twitter 3 dagar sedan
Pressinbjudan: H.K.H. Prins Carl Philip inviger nytt stall utanför Skara https://t.co/6sEDgZexnQ https://t.co/LZ5L457BPS @_SLU via Twitter 3 dagar sedan
Vad säger forskningen om olika sätt att förebygga rovdjursangrepp på boskap? Tjugoen forskare från 10 länder har gr… https://t.co/7pANetTETp @_SLU via Twitter 4 dagar sedan
Tuffa åtgärder krävs för att stoppa puckellaxen https://t.co/M6mXfm4IrB @_SLU via Twitter 5 dagar sedan
Pressinbjudan: Matproduktion i städer och prisutdelning i Sveriges största innovationstävling… https://t.co/Vf1gisuByz @_SLU via Twitter 6 dagar sedan