I Crafoord-salen på SLU Alnarp försvarade Sara Fitz-Koch den 18 mars sin avhandling Who am I, and if so, how many? Identity dynamics in agricultural entrepreneurship vid AEM, Institutionen för arbetsvetenskap, ekonomi och miljöpsykologi på SLU Alnarp. Men med alla restriktioner som följt på corona-pandemin kände hon sig ganska ensam på den stora scenen med headset och mikrofon, medan betygsnämnden och opponenten satt med via uppkoppling från olika delar av Sverige och världen. På plats fanns respondent, ordförande, extra reserv för betygskommittén och reserv för ordföranden. I den mycket glesa publiken satt hennes pojkvän och några från AEM.
Sarah Fitz-Koch. Foto: Thomas Cyron
– Det var förstås väldigt tråkigt, och framförallt detta att många av de människor som står mig allra närmast inte kunde vara med mig och dela den här dagen som jag jobbat för och sett fram emot så länge. Och festen på kvällen fick jag förstås avboka.
Det var den negativa delen av det hela. Men det fanns också mycket att glädjas åt i den speciella situationen.
– Alla runt mig ställde upp helhjärtat och gjorde allt för att disputationen skulle kunna genomföras; mina kollegor på institutionen och alla IT-ansvariga ställde verkligen upp helhjärtat på ett alldeles avgörande sätt. Jag är så glad och tacksam för det, säger Sarah.
– Vi var rädda att serverns kapacitet inte skulle klara att live-sända disputationen, så det fick vi tyvärr avstå. Men alla nödvändiga uppkopplingar fungerade överraskande perfekt, ljudkvalitén var utmärkt, och jag kände att diskussionerna kunde hållas precis som om alla hade varit på plats.
Nödlösning och möjlighet
Sarah Fitz-Kochs disputation låg på ett datum strax efter beslutet att tillåta att både opponent och betygsnämnd finns med på distans vid en disputation. Det var en nödlösning i det undantagstillstånd som råder nu, och inget som SLU planerar att fortsätta med efter corona-pandemin.
– Men det här visade ju ändå vad som faktiskt är möjligt. I framtiden kanske vi blir mer öppna för att mer våga använda on line-lösningar eftersom det förstås kan spara in en hel del resor, funderar Sarah Fitz-Koch.
Nu fortsätter hon till sin post doc-anställning vid Jönköping International Business School. Där väntar fortsatt forskning kring familjeföretag inom lantbruket med fokus på identitet och entreprenörskap. Sarahs sista veckomöte med kollegorna fick ske via Zoom, och när hon de kommande dagarna ska städa ut det sista ur sitt rum räknar hon inte med att träffa särskilt många inne på jobbet.
– Nu kunde jag inte bjuda på tack-och-hej då-fika och ge alla en kram, och det gör mig förstås väldigt ledsen. Det blev inte alls som jag tänkt. Men jag är samtidigt väldigt glad och lättad att jag kunde ta min doktorsexamen den 18 mars som planerat, och att disputationen inte blev framflyttad i tid. Doktorandstudier är en lång resa, och när man är så nära målet vill man ta sin examen och gå vidare.
