Gotlandsruss gynnar biologisk mångfald?
Gotlandsruss Foto: Carin Wrange

Gotlandsruss gynnar biologisk mångfald?

Text: Carin Wrange Publicerad: 18 juni 2014
Tolv unga russhingstar spelar huvudrollen i ett unikt forskningsprojekt vid SLU där såväl hästarnas utveckling som den biologiska mångfalden ska studeras.

Gotlandsrussen betar nu på stora marker kring Krusenbergs gård, cirka två mil söder om Uppsala. En grupp med forskare från olika discipliner inom SLU står bakom projektet som precis har inletts. Forskarna har två konkreta mål med projektet. De vill undersöka om gotlandsrussen kan leva året runt på den växtlighet som finns på såväl naturbeten som skogsmark. De vill också ta reda på om den biologiska mångfalden i området gynnas av hästarnas betande.

– Vi är flera forskare som länge har diskuterat möjligheten att göra detta, och nu har vi äntligen fått chansen, berättar Anna Jansson, professor på institutionen för husdjurens utfodring och vård vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Finansiering via Världsnaturfonden samt SLU:s egendomsförvaltning gör det möjligt att inleda projektet.

Ursprunglig ras

Gotlandsrusset har funnits på Gotland under flera tusen år och räknas som en av de ursprungliga svenska hästraserna. Russet anses vara ”lättfödd” och har också härdiga egenskaper som många moderna hästraser förlorat, till exempel tidig och tjock pälssättning. Russet är också är en relativt lätt hästras och eventuella trampskadorna på känsliga marker blir därför begränsade.

Trots att antalet hästar ökar i Sverige, minskar russtammen allt mer, och betraktas numera som en hotad ras. Rasen har, av Jordbruksverket, klassats som värd att bevara. Enligt russavelsföreningen finns det cirka 750 ston i avel, vilket inte räcker för att bibehålla rasens genetiska variation. För att uppnå en sådan, krävs cirka 1 000 ston i avel. Uppfödare av gotlandsruss har de senaste åren haft svårt de att sälja avkommorna, vilket medfört att aveln har minskat i omfång.

Förhoppningen hos forskarna är att gotlandsrusset kan få ”en ny chans” och även ny funktion i dagens samhälle om det visar sig att russens betande kan gynna den biologiska mångfalden i delar av landet.

– Jag tycker faktiskt att det är vår skyldighet att försöka bevara den här urgamla svenska hästrasen, säger Anna Jansson.

Artrika marker

De tolv unghingstarna, som alla är ett år gamla, har delats upp i tre grupper. De kommer att leva de närmaste två åren i hägn som består av cirka 3 hektar naturbetsmark och cirka 7 hektar skogsmark, totalt cirka 10 hektar. Till varje hägn hör en ligghall samt ett vattenkar, men i markerna finns även naturliga vattenkällor som hästarna kan välja om de vill.

Inom projektet kommer hästarna och landskapet i hägnen att granskas i detalj. Biologerna ska studera förekomsten av växter och insekter såväl inne i beteshagarna som i uthägnader där hästarna inte kommer åt att beta.

Markerna är i nuläget inte särskilt artrika och förhoppningen är förstås att mångfalden ska öka genom hästarnas betande. Studier på andra håll i Europa har visat att så blivit fallet när man betat med häst istället för till exempel får eller nötboskap.

– Vår förhoppning är att russens betande ska påverka landskapet på ett positivt sätt. Det kan bland annat innebära att marker inte växer igen och att blommande växter kommer att öka i området, säger Carl- Gustaf Thulin, forskare vid SLU.

Hästarnas välfärd

Hästarnas utveckling ska dokumenteras på flera sätt; hur de växer och utvecklas på det bete de erbjuds, hur de rör sig på betet och interaktionen med varandra, när hästarna använder ligghallarna, hur deras hovkvalitet påverkas och förekomst av parasiter.

Även om gotlandsrusset anses vara en härdig ras som klarar både låga temperaturer och magra beten, får välfärden för hästarna inte äventyras.

– Vi undersöker dagligen hur hästarna mår och de vägs även regelbundet för att ha koll på deras hull. Att hästarna under en kortare tid på vintern tappar hull kan vi acceptera, men det får inte bli för mycket. I så fall avbryter vi projektet för den häst det gäller, säger Anna Jansson.

Flera examensarbeten, främst inom husdjursagronomprogrammet, kommer att genomföras under projektets gång. Ett examensarbete ska registrera hur hästarna rör sig i hägnen. Två individer i varje flock har utrustats med gps-sändare som ständigt lämnar ifrån sig information.

– Vår förhoppning är att vi ska kunna knyta två doktorandtjänster till projektet och därmed kunna fortsätta ytterligare tid. Vi tror att det finns många intressanta rön att hämta ur detta projekt, säger Anna Jansson.

Fakta

Medverkande i projektgruppen

Projektgruppen är tvärvetenskaplig och följande personer vid SLU medverkar:
Anna Jansson, professor, Husdjurens utfodring och vård, och Holar University College, Island, Carl-Gustaf Thulin, docent, Vilt, fisk och miljö, Margareta Steen, docent, Nationellt centrum för djurvälfärd, Lars Edenius, professor, Viltekologi,  Erik Öckinger, docent, Viltekologi, Kristina Dahlborn, professor Anatomi, fysiologi och biokemi.
18 juni 2014 5

Twitter

RT @SLUmiljoanalys: Hur firar du den biologiska mångfalden? Några tips från #SLU om aktuell kunskap, verktyg och aktiviteter https://t.co/L… @_SLU via Twitter 10 timmar sedan
Magrare foder till dikor på stall: Ensilerad rörflen gav lovande resultat. https://t.co/qVavU4Sf6o https://t.co/y5tCo3IsiG @_SLU via Twitter 1 dagar sedan
Klimatet styr olika trädsymbiosers globala utbredning, enligt en studie som också tyder på att framtida klimateffek… https://t.co/4iDhVp2Lp6 @_SLU via Twitter 2 dagar sedan
Den 29 maj inviger RISE testbädd för digitaliserat jordbruk i Uppsala. Vi hoppas att du vill vara med. Testbädden ä… https://t.co/Yg9NprHgQy @_SLU via Twitter 5 dagar sedan
Nya SLU-professorer föreläser i Umeå 24 maj. Om teknik och planering för framtidens skogsskötsel, och om läkemedels… https://t.co/8XgjKQRvJq @_SLU via Twitter 5 dagar sedan
RT @SLUmiljoanalys: Var med och fira den biologiska mångfalden! Här tipsar #SLU om aktuell kunskap, verktyg och aktiviteter https://t.co/Lp… @_SLU via Twitter 6 dagar sedan