Miljökommunikation består av kontext, kommunikation och förändring
Hanna Bergeå är vicedekan för samverkan vid fakulteten för naturresurser och jordbruksvetenskap (NJ) och själv forskare i miljökommunikation. Hon berättar att ämnet miljökommunikation är sprunget ur ”lantbrukets informationslära” som fanns för ett par decennier sen. Arvet därifrån är ämnets relevans och potentialen att bidra till förändring till det bättre. Idag består miljökommunikation av tre komponenter:
- Miljökontexten: kommunikation i ett miljösammanhang. Det kan vara vilt- och rovdjursförvaltning, lantbruk, skogsbruk, renskötsel, naturvård och vattenförvaltning och så vidare – som kan sammanfattas i begreppet naturresurser.
– Vi kan till exempel fråga oss ”vad uppfattas som ett problem i lantbruket?” och titta närmare på hur vi människor jobbar med de här frågorna, hur vi talar om dem och hur vi hanterar dem, säger Hanna. - Kommunikationen och dess sociala aspekter.
– Vad händer när olika intressen krockar och människor ska samsas, till exempel renskötsel-skogsbruk-gruvfrågor? Forskningen kan förklara vad som händer. - Förändringskomponenten: frågor som har betydelse för samhället i stort, frågor som kan ge stor effekt och som kräver transparens för att säkerställa validiteten i forskningen.
– Den här komponenten är inte särskilt uttalad inom forskning och inte heller särskilt erkänd vid SLU. Många av våra forskare drivs av att viljan att bidra till ett bättre samhälle och det skiljer vår forskning från mer traditionell kommunikationsforskning.
Det handlar inte om att informera effektivt eller att lösa miljöproblem
Hanna säger att miljökommunikation varken handlar om hur man mest effektivt kan föra ut ett budskap eller om att lösa själva miljöproblemen. Däremot kan det handla om hur processer kan ledas där miljöfrågor är i fokus:
– För att kunna ta till sig kunskap och ta sig an komplexa utmaningar, som när skilda intressen krockar, behöver vi förstå hur människor fungerar. För ett universitet som SLU är detta viktiga frågor som väl kompletterar kunskapen om våra naturresurser.
– Miljökommunikation handlar inte om att övertyga människor. Däremot kan det handla om att få människor att se fler perspektiv, ställa andra frågor och se vilka aktörer som behöver involveras. Den kunskapen kan även hjälpa till att stärka SLU:s interna processer i att förstå olika perspektiv och påminna om att människor inte alltid är rationella.
Miljökommunikationsforskning kan handla om att förstå varför det som sker sker och vad som blir konsekvenserna.
Ett unikt ämne som kan vara en nyckelkomponent i samarbeten
Vid andra lärosäten finns ämnen och forskning som har likheter med miljökommunikation, till exempel miljösociologi eller ”communication and innovation”. I exempelvis USA finns ”environmental communication”, men till skillnad från miljökommunikation vid SLU är förändringskomponenten inte lika stark där. Enligt Hanna finns det en forskningsavdelning med miljökommunikation som huvudfokus bara vid SLU – i hela världen!
Under 2017 finns två gästprofessorer knutna till miljökommunikation: Steffen Böhm och Shiv Ganesh. Rekrytering av en ny professor i miljökommunikation är också påbörjad efter att professor Nadarajah Sriskandarajah gått i pension.
– Vi har forskningssamarbeten vid flera lärosäten runt om i världen. Och nu i april kom Susan L Senecah (bilden) till oss som gästforskare genom August T Larssons gästforskarprogram, säger Hanna.
– Jag hoppas att vi kan fortsätta den goda trenden med samarbeten med andra SLU-forskare, där vi kan bli en del i större forskningsprojekt och vara en nyckelkomponent vid relevanta frågor, säger Hanna och nämner det nordisk-baltiska samarbetet Coordinated Integrated Pest Management som ett exempel där miljökommunikation finns med.
Miljökommunikation är även tänkt att bli en viktig del i NJ-fakultetens satsning på Vattenforum: Vattenforum – att göra verklighet av strategi
Miljökommunikation vid SLU
Masterprogrammet Miljökommunikation
