Såga inte av den gröna gren SLU sitter på

Text: Johan Ascard Publicerad: 18 mars 2016
Efter att ha arbetat 12 år utanför universitetet och nu är tillbaka, upplever jag ett SLU där vissa delar har utvecklats medan andra har avvecklats eller för en tynande tillvaro.

Mycket är bra men jag är ändå djupt oroad för hur SLU i framtiden ska kunna klara uppdraget som sektorsuniversitet för de gröna näringarna. SLU behöver reformera sitt meriteringssystem för att få en bättre balans mellan universitetets tre uppgifter

SLU har förändrats mycket sedan jag började läsa till hortonom på 1980-talet. Mycket positivt har hänt. Den vetenskapliga publiceringen har ökat väsentligt och SLU ligger numera högt i universitetsrankingen.

Under samma period har de flesta forskningsstationer och regionala verksamheter avvecklats. Samtidigt byggs nya fina byggnader och laboratorier på huvudorterna. Det har sammantaget påskyndat på utvecklingen mot att forskningen bedrivs allt längre från den verklighet som de areella näringarna befinner sig i.

Flera nyckelkompetenser på högre tjänster har slutat de senaste åren men har inte blivit ersatta med motsvarande kompetens. Det har istället kommit många välmeriterade forskare, ofta med grundexamen från andra universitet. Det har varit bra på många sätt. Men det är något som fattas.

SLU strävar mot att bli ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper. Men var befinner sig SLU på en skala när det gäller lantbruksvetenskaperna? I SLU:s verksamhetsidé finns inte ens ordet lantbruk.

Jag märker en brist på forskare och lärare som kan eller vill arbeta med tillämpade forsknings- och utvecklingsprojekt i samarbete med det omgivande samhället. Andra universitet och branschforskningsinstitut flyttar fram sina positioner i det tomrum som SLU lämnar efter sig. SLU tappar kompetens som skulle behövas för att kunna verka som ett lantbruksuniversitet och utbilda framtidens akademiker inom de gröna näringarna.

Studentkårerna påtalar att utbildningarna inte håller vad de lovar. De tidigare ganska breda utbildningarna med en tydlig förankring i de areella näringarna, där man kunde lära sig om produktionssystem, teknik och ekonomi, har blivit alltmer avgränsade till biologiska ämnen. Det har gått så långt att en hortonom numera beskrivs som en växtbiolog. Många arbetsgivare har svårt att finna hortonomer och agronomer med kompetens att arbeta i tillämpade yrken som rådgivare eller produktionsledare i större företag.

Vi har stora globala utmaningar framför oss och vi behöver ett sektorsuniversitet som kan stödja de areella näringarnas utveckling mot ett hållbart samhälle.

Vad kan då SLU göra för att få en bättre balans mellan olika kompetenser på universitetet? Det handlar inte bara om mer resurser. I grunden tror jag att meriteringssystemet behöver reformeras så att det bättre matchar högskolans alla tre uppgifter: forskning, undervisning och samverkan med det omgivande samhället*. Så länge det är så stort fokus på vetenskaplig publicering blir det av naturliga skäl en selektion mot forskning och forskare som producerar många publikationer och inte lägger lika stor vikt vid de andra uppgifterna.

Vi behöver ett lantbruksuniversitet som tar högskolelagens alla uppgifter på allvar och känner ett ansvar för de gröna näringarna. Det finns en anledning till att SLU är det enda universitetet under näringsdepartementet. Regeringen har i regleringsbrevet gett SLU ett särskilt uppdrag att ”bidra till goda förutsättningar för arbete, tillväxt och välfärd i alla delar av landet. De gröna näringarna ska vara livskraftiga och bidra till klimatomställningen och att naturresurserna används hållbart”.

Vi kan lära oss av andra framgångsrika universitet. När jag gästforskade på Cornell University hade professorerna där antingen en ”teaching position” med forskning och undervisning eller en ”extension position” med forskning kombinerad med rådgivning och samverkan med näringslivet. När de utvärderades med jämna mellanrum behövde de uppvisa meriter inom båda sina områden. De kunde inte bara forska och missköta sin undervisning eller rådgivning om de ville komma framåt i karriären. Meriteringssystemet gjorde att universitetet fick en bra balans mellan forskning, undervisning och samverkan med det omgivande samhället.

Det behöver löna sig bättre för SLU att vara framstående även inom utbildning och samverkan. Toppuniversitet som Stanford och Berkeley lyckas förena de tre uppgifterna i meriteringssystemet.*** Varför skulle inte SLU kunna göra detsamma, särskilt med tanke på universitetets ambition och potential att vara i världsklass?!

Johan Ascard
Docent i trädgårdsvetenskap, verksamhetsledare för Tillväxt Trädgård, Omvärld Alnarp, SLU Alnarp

Tillväxt Trädgård är ett samarbete mellan akademi och näringsliv för att skapa tillväxt och hållbar utveckling i trädgårdsnäringen.

 
Källor:
* Om tredje uppgiften enligt Högskolelagen 1 Kap. 2 §:
”I högskolornas uppgift ska det ingå att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan
kommer till nytta.”

** Ur regeringens regleringsbrev om målen för SLU:
”Mål för utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel: att insatserna ska bidra till goda förutsättningar för arbete, tillväxt och välfärd i alla delar av landet. De gröna näringarna ska vara livskraftiga och bidra till klimatomställningen och att naturresurserna används hållbart”.

*** Arthur Bienenstock, Sylvia Schwaag Serger, Mats Benner & Anne Lidgard. 2014. Utbildning, forskning, samverkan. Vad kan svenska universitet lära av Stanford och Berkeley? SNS Förlag.

18 mars 2016 16 11
  1. Kommentar från Håkan Sandin 18 mars 2016:

    Mycket bra Johan. Klarsynt och mycket bra formulerat. Även SSEC är ett program i mycket nära samarbete med näringslivet. Den omorganisation som nu berör Omvärld Alnarp och Movium kommer rätt hanterat och utvecklat att innebära en förstärkning av sektorsrollen. ”SLU omvärld” blir ett kontor för externa relationer där samhällsnyttan kan står i fokus.

  2. Kommentar från Ulf Emanuelson 18 mars 2016:

    Jag håller med av hela mitt hjärta! Det måste framför allt vara meriterande att vara ute i ”verkliga livet” och arbeta, dvs. det måste finnas möjligheter för sådana personer att återvända till SLU. Naturligtvis är vi även betjänta av att ha ett omvänt flöde, men jag tror att det kan vara något enklare att återvända till ”näringen” efter en tid vid SLU.

  3. Kommentar från Kimmo Rumpunen 21 mars 2016:

    Utmärkt sammanfattat Johan! SLU har fantastiska möjligheter som vi idag inte tar tillvara fullt ut. Pendeln svänger fram och tillbaka, men verkligheten är varken svart eller vit – det mesta har en kulör däremellan. SLU måste därför tillåta att alla verksamhetsgrenar blomstrar oavsett var i landet verksamheterna bedrivs, bejaka kreativitet och inte låta prestige, interna organisatoriska strukturer, meriteringssystem o dyl utgöra hinder för samverkan. På så sätt kan SLU reellt bidra till en positiv samhällsutveckling, socialt, ekologiskt och ekonomiskt, till nytta både för enskilda individer och för företag som ser möjligheter i en föränderlig omvärld.

  4. Kommentar från Christina Lundström 22 mars 2016:

    Mycket bra! JAg håller helt med dig Johan!

  5. Kommentar från Mats Jonsell 22 mars 2016:

    Det var den bästa analysen av SLUs verksamhet som jag läst. Själv jobbar jag med naturvårdsfrågorna som har med markanvändning inom egentligen alla typer av natur och kulturmarker. Med hur vår biologiska mångfald påverkas. Det är uppenbart att det inte finns så mycket kvar av den gröna grenen. Och jag hoppas utvecklingen vänder innan det är för sent.

  6. Kommentar från Weronika Swiergiel 22 mars 2016:

    Väl uttryckt Johan! Enligt Bolognamodellen ska vi organisera undervisningen så att all steg inklusive betygssättningen stödjer utvecklingen mot lärandemålen. Samma sak behövs inom forskningen om målet är att den ska vara till nytta. Vi behöver kompetens inom samverkansmetodik som kan vara till stöd för forskare genom hela forskningsprocessen från problemformulering till utförande och utvärdering.

  7. Kommentar från Anna Schnürer 22 mars 2016:

    Mycket bra skrivet Johan, håller helt med i det du skriver och i din analys! Tycker också som Kimmo att det är viktigt att bejaka kreativitet och låta nya forskningområden får ta plats istället för att låta interna organisatoriska strukturer och konserverande meriteringssystem utgöra hinder för framtida utveckling och samverkan. Som samverkanslektor (bioenergi) är jag en av de som försöker hålla balansen mellan tillämpad/utåtriktad verksamhet och bra grundforskning, med risk för att ”falla mellan stolar” i utvärderingssystem.

  8. Kommentar från Håkan Olsson 22 mars 2016:

    Bra uttryckt Johan, instämmer, ser samma tendeser även på S-fak, samt hos statliga finansiärer som Formas, förhoppningsvis kan vi vända detta. SLU har en viktigt roll då det gäller att utveckla kunskapen om våra gröna näringar, det utesluter inte alls god vetenskap, men om vi inte lyckas förena tre målen: god forskning, sektorsrelevans, och god undervisning, så kommer andra att fylla tomrummet. / Håkan Olsson

  9. Kommentar från Gustaf Egnell 23 mars 2016:

    Välformulerat Johan. Kan bara understryka vikten av att också universitetsledningen tar till sig detta och hittar en lämplig väg tillbaka på spåret. Annars finns det risk att SLU onödigförklarar sig själv, vilket kan blir kritiskt i tider av ansträngd statsbudget. Något som inte nödvändigtvis behöver vara avlägset. / Gustaf Egnell

  10. Kommentar från Hartmut K Schüssler 23 mars 2016:

    Skönt att läsa ditt inlägg och initiativ Johan, betryggande att så många finns kvar i verksamheten som stöttar dig med sina kommentarer. Det kan endast bli bättre såvida inte andra universitet hinner före. Med vänlig hortikulturell hälsning Hartmut K Schüssler forskande senior.

  11. Kommentar från Helena Karlén 8 december 2016:

    Du slår huvudet på spiken Johan! I ett projekt jag håller på att slutföra har jag haft anledning att fundera över hur samverkan mellan grundutbildningarna vid SLU och det externa yrkeslivet ska kunna utvecklas till ömsesidig nytta. Ett yrkesprogram vid SLU behöver utöver ämneskunskaper och metoder, ge studenter en yrkesidentitet, kunskaper om yrkeslivets förutsättningar samt det vi kallar praktiknära kompetens. Som tur är finns det många sätt att arbeta med detta på!

Möjligheter i brandens fotspår

Möjligheter i brandens fotspår

Möjligheter I september för tre år sedan var branden i Västmanland fortfarande inte helt släckt. En person hade omkommit och många hade drabbats, fysiskt, personligt och ekonomiskt, sedan dagen i slutet av juli då en gnista från en skogsmaskin startade den största skogsbranden i Sverige i mannaminne. Nu, några år senare, går det trots allt att summera ihop en hel del positiva effekter av det som till en början inte kunde ses på något annat sätt än en katastrof. Området är numera en unik resurs för forskning och den speciella miljön lockar årligen mängder av turister.
15 september 2017 2

Twitter

ISLU firar 40 år i Alnarp idag. Nicklas Bergman gör intressanta inspel om den digitala utvecklingens utmaningar.… https://t.co/NENuI3KTPA @_SLU via Twitter 17 timmar sedan
Ekologiskt och bekvämt. Fredrik Fernqvist berättar om två starka trender i "Framtidens grönsaksdisk" #slu40 https://t.co/1eoqW43eKv @_SLU via Twitter 20 timmar sedan
Öppet campus i Alnarp 24 september https://t.co/CALFlTgAGQ https://t.co/pOQE9lYKSB @_SLU via Twitter 22 timmar sedan
23 snöleoparder har visat hur de lever https://t.co/oaJg3ChOuY https://t.co/vswiqZrD9w @_SLU via Twitter 22 timmar sedan
Hållbart gösfiske i fler stora sjöar https://t.co/sjba66mGjA @_SLU via Twitter 2 dagar sedan
Landsbygdsomvandling och urbanisering i fokus på internationell SLU-konferens https://t.co/JDpVYyTGGE https://t.co/3JdMVIejc6 @_SLU via Twitter 2 dagar sedan