Till nytta för både sjuka djur och människor

Text: Mikael Jansson Publicerad: 5 december 2019
Få ord är så känsloladdade som ”djurförsök”. Kanske för att det ofta kopplas samman med adjektivet ”plågsamma” och för att vi genom medier har matats med bilder av sådana. Och utan tvekan har gångna tider visat exempel på förfärliga medicinska experiment med levande djur.

Så när forskare vid SLU, Uppsala, Göteborgs och Linköpings universitet, Karolinska Institutet och SVA sökte medel från Vetenskapsrådet för en infrastruktur för att bättre utnyttja och samordna de djurstudier som förekommer inom forskningen vid svenska lärosäten, då gick inte minst vissa aktivistgrupper i gång.

I dag får alla djurägare till UDS-patienter frågan om de vill ställa prover till förfogande för forskning. Foto: Jenny Svennås-Gillner

– Vi förstod att ansökan skulle väcka intresse och medföra kommunikativa utmaningar om vi fått ansökan beviljad, men att det skulle dra i gång redan under utvärderingsprocessen var oväntat. Det hade vi räknat med skulle komma senare, säger Olle Håstad, forskningssekreterare på VH-fakulteten.

En del organisationer målade upp en – oriktig – bild av att det i Ultuna skulle byggas en stor laboratorieanläggning där försöksdjur skulle utsättas för olika försök, vilket inte alls ingick i ansökan. Tanken med SWECCLIM, som arbetsnamnet på projektet löd, var huvudsakligen att samutnyttja och höja kvaliteten på de djurstudier som redan i dag utförs. Och i begreppet ”djurförsök” ingår i princip alla typer av djurstudier som sker – en stor del av dem innebär inget extra lidande för djuret, som att använda blodprov eller vävnadsprover av t ex cancertumörer till forskning.

Djurägarens medgivande

Många sådana prover tas på patientdjur på Universitetsdjursjukhuset, dock alltid med djurägarens medgivande. Alltså samma förfarande som när humanpatienter besöker sjukhus och kan bli tillfrågade om de frivilligt vill medverka i en forskningsstudie. Där alltså syftet i båda fallen är att föra forskningen framåt, till nytta för både sjuka djur och människor.

Och syftet med SWECCLIM var bland annat att på sikt kunna reducera antalet djurstudier, eftersom ett och samma prov – t ex vävnadsprov – skulle kunna användas av flera olika forskningsprojekt vid olika lärosäten. En viktig del var också att SWECCLIM skulle höja nivån på 3R-arbetet i Sverige: Refine, Reduce, Replace. Eller med andra ord förfina, minska och ersätta användningen av djur i forskning.

– Jag är förvånad över delar av de interna åsikter som kom i dagen, och som jag upplevde som inte helt relevanta i sammanhanget, inte sakliga och framför allt inte kopplade till ansökan. Och inte minst kan jag förvånas över att det inte internt tycks finnas en ordentlig förståelse för att den verksamhet SLU bedriver innebär försök på och studier av djur, säger Olle Håstad. Vi har alltid gjort, och kommer fortsatt att göra studier av och försök med djur inom både forskning och undervisning. Men vi ska hela tiden göra det bättre, och i syfte att göra forskningen mer djurfri, i enlighet med 3R-principerna. Men vi kan inte hjälpa djuren utan att studera dem – då blir det ju bara hittepå av alltsammans!

Tappade initiativet

– Vi hade en kommunikationsplan, men den var felaktigt tidsatt. Vi skulle ha startat i mars–april i stället för i augusti. Nu tappade vi initiativet, vilket ledde till en massa onödigt merarbetet. Men vi fick bra hjälp från bland annat kommunikationsavdelningen, fortsätter han.

Nu var det inte bara SLU som togs på sängen av aktiviststormen som drog fram under slutet av juli, när de flesta befann sig på semester. Också de övriga lärosätena stod tämligen oförberedda på det lilla men högljudda drev som drog fram. Registratorer och juristavdelningar översköljdes av begäran om utlämnande av allehanda handlingar, e-postloggar med mera, ofta i en omfattning som kunde uppfattas som mer en vilja att sabotera än en vilja att få insyn.

Det tog ett par dagar för inte minst kommunikatörer i de inblandade organisationerna att samla härarna och försöka presentera en annan bild än den som aktivistgrupper spred, med gamla bilder av synnerligen otäcka experiment från labb i olika delar av världen, tagna ur sitt sammanhang men indirekt tillskrivna den planerade verksamheten.

Aktivistgrupperna är duktiga på det de gör, men de får oproportionerligt stort genom slag i medierna, och inte sällan genom journalister som okritiskt upprepar aktivisternas argumentation, tycker Olle Håstad.

– Att som organisation möta detta är en utmaning i sig – att få en balanserad och faktabaserad diskussion kring dessa frågor. Det tär på krafterna att bemöta kritik som ges utifrån en direkt felaktig bild av den tänkta verksamheten, säger han.

Reportrar med egen agenda

Kommunikationen med medierna är på det hela taget bra, tycker han ändå. Det är mediernas uppgift att kritiskt granska och på det hela taget har de gjort det på ett professionellt sätt, med några trista undantag där reportrar tydligt drivit en egen agenda utifrån en från början vinklad bild och utan att vara mottagliga för fakta.

– Jag skulle önska att de som bevakat frågan hade tittat på frågan utifrån flera olika perspektiv – vägt fördelar mot nackdelar. En utmaning för oss framöver blir att vara tydlig med djurstudiernas fördelar för oss – människor, djur, samhälle – satt i relation till nackdelarna. Djurförsök är aldrig ett självändamål utan ett i vissa situationer nödvändigt verktyg för att kunna lösa viktiga forskningsfrågor.

– Många som från början är kritiska när det talas om djurförsök blir med tiden mer nyanserade när de får förklarat för sig hur det faktiskt förhåller sig. Allmänheten, när den får kunskap, är i allmänhet positiv till den typ av djurförsök vi talar om här. Det vore bättre om vi kunde ha en sansad och konstruktiv diskussion i stället för pajkastning, tycker Olle Håstad.

Hot mot enskilda forskare

En annan baksida av diskussionerna kring SWECCLIM är att en del autonoma gruppers aktiviteter vållar personligt obehag bland forskare. Direkta hot förekommer också emellanåt, både mot enskilda forskare och deras familjer.

Olle Håstad önskar att fler naturvetare skulle våga ge sig ut i samhällsdebatten. Den tilltagande klimatdebatten har medfört en ändring i positiv riktning, men han skulle gärna höra fler röster både från akademin och dess finansiärer som kan tala om nödvändigheten av studier på djur – för ibland är det ett måste, dels ur strikt vetenskapliga skäl, dels av juridiska skäl.

– Man måste våga stå för det, men ansvaret kan inte ligga främst på de enskilda forskarna utan på organisationen, säger han.

Nu slutade historien denna gång med att ansökan avslogs, i konkurrens med andra ansökningar. Men arbetet med en ny, delvis ändrad ansökan har inletts.

5 december 2019 2

Twitter

UppTalk Weekly panelsamtal: Hur ska vi bromsa resistensutvecklingen utan ny antibiotika? SLU-professor Susanna Sten… https://t.co/0xZPPLtq4c @_SLU via Twitter 4 dagar sedan
Idag är det #WorldFoodDay och vi slår ett slag för hållbart odlad mat från #vatten. I serien berättar forskare och… https://t.co/y6dJ8OQjmb @_SLU via Twitter 4 dagar sedan
RT @_NKfV: Idag 14 okt kl 12-13 webbinarium om hållbart foder till odlad fisk. Anmäl dig och läs mer via: https://t.co/i8IonJZOc9 @_SLU via Twitter 6 dagar sedan
RT @SLUFutureFood: Nobelpriset: #CRISPR är ett viktigt verktyg i studier av geners funktion hos träd, säger prof. Ove Nilsson. Vi har många… @_SLU via Twitter 12 dagar sedan
RT @SLUFutureFood: Nobelpriset: Gen-editering med #CRISPR har stor potential för forskning om sjukdomar hos djur. Läs med om etiska frågor… @_SLU via Twitter 12 dagar sedan
RT @SLUFutureFood: Antibiotikaresistens kräver forskning med helhetsperspektiv. Ny policy brief från @_SLU Framtidens djur natur och hälsa.… @_SLU via Twitter 12 dagar sedan